Lär dig › Föräldrar › Matteångest

För föräldrar

När ditt barn säger ”jag är dålig på matte”

”Jag är dålig på matte.” ”Jag är ingen mattemänniska.” ”Jag hatar matte.” Det gör ont att höra sitt barn säga så, särskilt om du själv kände likadant i skolan. Men hur ett barn känner inför matte går att förändra, och vi vuxna runt omkring kan göra mycket. Den här guiden handlar om hur matteångest kan se ut och vad du kan göra hemma.

Vad är matteångest?

Matteångest är en känsla av oro, stress eller rentav panik när det är dags för matte. Det är inte samma sak som att ha svårt för matte. Det finns barn som klarar matten bra men ändå mår dåligt av den, och då är det oron i sig som ställer till det. När ett barn låser sig blir det mycket svårare att komma ihåg en tabell eller tänka igenom en uppgift, och misslyckandet verkar bekräfta att det är ”dåligt på matte”. Det är den onda cirkeln du vill hjälpa barnet att bryta.

Tecken att hålla utkik efter

• Barnet säger ”jag kan inte” innan det ens har försökt, eller ger upp direkt.
• Ont i magen, tårar eller utbrott vid matteläxan eller dagar då klassen har prov eller diagnos i matte.
• Barnet stressar igenom uppgifterna för att bli av med dem, eller gissar på måfå.
• Barnet låser sig på uppgifter som det brukar klara, särskilt när det är bråttom.
• Undvikande: matteboken ”glöms” i skolan, eller barnet måste plötsligt gå på toaletten när det är dags för matte.
• Barnet jämför sig med andra: ”Alla andra var klara för länge sedan.”

Alla barn har dåliga dagar. Det är när tecknen kommer tillbaka gång på gång som det är värt att göra något åt dem.

Lust och tilltro står i kursplanen

Att barnet ska tycka om matte och tro på sig själv är inte en bisak i den svenska skolan. I läroplanen Lgr22 står det i syftet med matematikämnet att undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar ”intresse för matematik och tilltro till sin förmåga att använda matematik i olika sammanhang” (kursplanen i matematik, Skolverket).

Lärarna arbetar alltså med det här redan, och när du hjälper ditt barn att våga försöka och våga göra fel drar ni åt samma håll som skolan. Mattelusten är ingen bonus. Den är en del av att lära sig matte.

Byt ord: ”inte än”

Många barn tror att man föds med mattehuvud: antingen har man det eller inte. Många lärare arbetar för att byta ut den bilden mot en annan: alla blir bättre på matte när de övar, och att något är svårt är en del av att lära sig, inte ett bevis på att man inte kan.

Hemma kan du stötta det med två små ord: ”inte än”.

• ”Jag kan inte bråk” blir ”jag kan inte bråk än”.
• ”Jag kan inte 7:ans tabell” blir ”jag kan den inte än, men jag kan 2:ans, 5:ans och 10:ans”.

Andra saker som är bra att säga:

• ”Det här är klurigt. Det är när det är klurigt som hjärnan växer.”
• ”Vilken del kan du?”
• ”Felen visar oss vad vi behöver öva på.”
• ”Kommer du ihåg när du inte kunde tiokamraterna? Nu kan du dem.”

Och några saker som är bättre att låta bli, hur snällt de än är menade: ”Det gör inget, alla kan inte vara bra på matte”, ”Kom igen, det här är ju inte svårt” (om det inte är svårt och barnet ändå inte klarar det, hur känns det då?) och ”Skynda dig nu”.

Dina egna känslor inför matte

Många vuxna känner sig osäkra på matte, ofta på grund av hur de själva fick lära sig. Det är inget att skämmas för, men barn lägger märke till hur vi vuxna pratar. Om ditt barn hör dig säga ”jag var också kass på matte” kan det dra slutsatsen att det ligger i släkten och att det inte är någon idé att försöka.

Det här brukar hjälpa:

• Lyssna på vad du säger. Byt ”jag är hopplös på matte” mot ”matte var svårt för mig i skolan, men jag lär mig fortfarande”.
• Visa att du använder matte, och att det är helt i sin ordning att tänka i lugn takt: ”Vänta, jag tänker. Vi behöver 3 paket med 6 yoghurtar i varje, så det blir 18.”
• Var nyfikna tillsammans. ”Jag vet inte riktigt. Ska vi räkna ut det?” är en fin mening för ett barn att höra.
• Bygg upp din egen säkerhet. Guiden om hur matte undervisas i dag förklarar metoderna som ditt barn använder, och ett dagligt mattepussel för vuxna kan göra räknandet mindre skrämmande.

Matte utan press: lekar och vardag

Ett barn med matteångest behöver mycket matte som inte känns som ett prov: ingen klocka, inga poäng och ingen publik. Målet är att matten ska kännas trygg, och gärna rolig.

• Brädspel och kortspel. Fia med knuff, Yatzy och domino handlar om att räkna, utan att någon kallar det matte. Ta en vanlig kortlek, plocka bort de klädda korten och leta par som blir tio tillsammans, till exempel 7 och 3, 6 och 4 eller ess och 9.
• Tärningsspel. Turas om att slå två tärningar och lägga ihop prickarna. Var och en håller räkningen på sina egna poäng, och den som först når 50 vinner. Äldre barn kan multiplicera tärningarna i stället.
• Låt barnet vara läraren. Be ditt barn visa dig något från mattelektionen. Att förklara känns helt annorlunda än att bli förhörd.
• Vardagsmatte. Att baka (hur många dl mjöl?), handla i mataffären eller räkna ut vad lördagsgodiset kostar är matte med en riktig mening. I guiden matte i vardagen finns många fler idéer.
• Börja med något som går bra. Starta med något som barnet redan kan och lägg sedan till ett litet steg.
• Vänta med tidtagningen. Det finns inget nationellt tabellprov på tid i Sverige, så det är ingen brådska. Snabbheten kommer när barnet känner sig säkert, och övningar mot klockan kan göra oron värre.

Pussel och kluringar kan också hjälpa, så länge ingen kräver att de blir klara. Att köra fast och sedan plötsligt se lösningen är en av de bästa känslorna som matten kan ge.

Om det är proven som skrämmer kan det hjälpa att veta hur de fungerar. Hitta matematiken i förskoleklass och Fånga matematiken i åk 1 är inga prov med betyg, utan hjälper läraren att se vad barnet behöver. De nationella proven i åk 3 ger inget betyg, och i åk 6 är provet en viktig del av det läraren väger in, men inte hela betyget. Vi förklarar mer i guiden prov och bedömningar i matte.

När ska du prata med läraren?

Det är alltid okej att höra av sig till ditt barns lärare, i ett mejl, när du hämtar eller på utvecklingssamtalet. Och det är särskilt bra att göra det om:

• oron har hållit i sig mer än några veckor, eller blir värre;
• ditt barn inte vill gå till skolan de dagar det är matte;
• matteläxan ofta slutar i tårar, trots att ni håller den kort;
• du tror att det är själva matten ditt barn har svårt med, inte enbart känslorna kring den.

Läraren ser ofta en annan sida av barnet i klassrummet och kan berätta hur mattelektionerna går. Skolan ska också tidigt upptäcka barn som behöver stöd i matematik. Behöver ditt barn hjälp kan skolan ge extra anpassningar i den vanliga undervisningen, till exempel att få uppgifterna uppdelade i mindre steg, arbeta i en mindre grupp en stund eller få hjälp av en speciallärare. Hur det ordnas skiljer sig mellan skolor. Om oron är stor och påverkar mer än mattelektionerna kan du också prata med elevhälsan, där bland annat skolsköterska, kurator och specialpedagog finns.

Ett fåtal barn har dyskalkyli, specifika och bestående svårigheter med att förstå tal och antal. Om ditt barn har mycket svårt med grundläggande taluppfattning trots mycket hjälp, ta upp det med läraren. Skolan kan då be en speciallärare eller specialpedagog att titta närmare på ditt barns svårigheter.

Snabba svar

Läs vidare